En reflektion
Jag hörde det på radion igen! Något jag hört hundratals gånger: ”Jaha. Då ska man in i ekorrhjulet och snurra igen”.
Uttalandet kom i skarven mellan sommarsemester och höst. Precis innan alla rutiner drar igång. De där rutinerna som ser till att folk och deras småfolk (barnen) befinner sig på den eller de platser de förväntas vara på; jobb och skola. Uttalandet kom också i skarven precis mellan låga krav och hög förväntan. Låga krav på prestation och på sig själv som individ i och med att man befunnit sig på semester och då i ett kanske mer kravlöst tillstånd. Höga förväntningar på prestation från arbetsgivaren, men också förväntningar på sig själv.
Man brukar säga att en frisk person kan önska sig miljoner saker, medan en sjuk person enbart önskar sig en sak – att bli frisk. Det är kanske en överdrift, men passar ändå som en metaforisk jämförelse att säga att en person som har ett jobb eller skola att gå till, kan önska sig en miljon saker, medan den som inte har ett jobb eller en skola att gå till endast önskar sig en sak – att ha ett sammanhang. Att få ha någon som ställer krav och förväntar sig saker av en. Att få ha en tid att passa. Att få komma in i ekorrhjulet. Att få älska ekorrhjulet!